Prioritera skola och ha framgång med skolarbeten. Jobba efter skolan, tjäna egna pengar. Gå på kvällsgymnasiet för att avklara språkkurser. Var social, ge tid åt vänner, familj och mormor. Motionera, helst flera gånger i veckan. Därpå ät hälsosamt och mångsidigt. Läs böcker och via nyheter skall du hålla dig uppdaterad om världens gång. Engagera dig inom politiska frågor. Lyssna på ny musik och se alla nya serier på Netflix. Glöm inte att meditera, sköta hushållet och städa. Tänk på klimatet, i varje syssla. Se prydlig ut, skötsam skall man vara. Glöm inte att rasta hunden fyra gånger om dagen. Men sover du inte minst 8 timmar per är det kört för dig.
Under nattens småtimmar vandrar mina tankar kring dessa frågor. Varför gör jag så mycket och hur hinner jag med detta. Framför allt hur orkar jag. Orkar jag ens egentligen eller går jag på sparlåga. Men jag vet att jag inte är ensam med dessa tankar. Ibland känns det som de 24 timmar vi har inte räcker till något och efter en lång vecka känner jag mig helt tom. Tom på energi, tom på tankar. Fullkomligt utmattad.
Ibland känns det som om vi idag måste vara engagerade i allt för att hänga med i samhället. Läste du inte nyheterna? Då kan du inte vara påläst. Jobbar du inte? Bortskämda du, samt dåligt för din framtida CV. Inget räcker, och alla delområden expanderar ju mera du engagerar dig i dem. Det kan kännas väldigt överväldigande. Det kan till och med fängsla dig så intensivt att du till slut inte får någonting gjort. Linjen mellan produktivitet och stressad aktivitet är ganska tunn och svår att kontrollera. Tidsanvändningens konst är sin helt egen värld, en värld där man lätt tappar bort sig.
I utdraget ur romanen Momo eller kampen om tiden (1980) behandlar författaren Michael Ende överväldigande känslor på ett mycket beskrivande sätt som faktiskt ger bra perspektiv på livet. Citatet ”[S]å är det. Ofta kan man ha en väldigt lång gata framför sig. Då tänker man att den är allt förfärligt lång, den klarar man aldrig, tänker man.” är en väldigt bra beskrivning på hur vi ofta tänker kring våra sysslor. Vi ser allt vi måste göra som en stor omöjlig helhet vi aldrig kommer klara av. Men då vi agerar på sättet som påföljande citat ur utdraget lyder kan vi lyckas. ”Man får aldrig tänka på hela gatan samtidigt, förstår du. Man måste nöja sig med att tänka på nästa steg, på nästa andetag, nästa tag med kvasten. Hela tiden bara på nästa.” Detta tankesätt hör vi ofta. Ta ett steg i taget. Det kan kännas svårt att anknyta till verkligheten då den överväldigande arbetsmängden tränger på. Om man däremot får detta att fungera märker man efter en stund att man faktiskt fått allt jobb gjort. Man får faktiskt prioritera det som är viktigast för en själv och ibland bara utesluta allt extra. Fast det finns hundra saker du borde göra kommer det oftast inget bra ut av det. Nyckeln i livet är såklart balans, men att ibland på allvar fokusera bara på en sak i taget är essentiellt.
Realiteten är ändå att du aldrig kommer vara perfekt i allt eller för alla. Detta har jag själv lärt mig via egna erfarenheter. Du kan jobba natt in och natt ut men ändå misslyckas. Det är förödande, jag vet. Speciellt om du nästan sålt din själ för denna sak. Ett exempel jag ofta tänker på är studier efter gymnasiet. Att inte få en studieplats kan kännas som världens undergång. Första avsnittet av serien Badrumsliv (manus och regi Kaya Pakaslahti) som publicerats på Yle Arenan 26.7.2019 visar en bild på realistiska reaktioner och känslor då det inte går som planerat. Att misslyckas är förödande för en själv men de negativa rektionerna från närkretsen svider minst lika hårt. Föräldrar kan orsaka stor press på redan stressade ungdomar och då man misslyckas inför dem kan självförtroendet rasa med enorm hastighet. Vad jag själv observerat är att det i själva verket är ett större hack att misslyckas inför andra en för sig själv. Vi lägger så höga förväntningar på varandra i dagens samhälle att det ibland känns nästan olagligt att misslyckas. Undra på att vi känner oss stressade.
Badrumsliv visade också den härligt mänskliga sidan. “Livet bara fortsätter som förut, no biggie” är en replik i seriens början som faktiskt visar att det är fullkomligt normalt att misslyckas och livet fortsätter. All denna hets om världens undergång är bara uppbyggda reaktioner i våra överstressade hjärnor. Vad jag vill komma fram med är att det är mänskligt att misslyckas, det är vi gjorda för. Livet fortsätter och vi får nya chanser, nya chanser att lyckas. Vi bör inte glömma att det vi stressar för är vad vi själva byggt upp för oss. Vi är våra största bedömare. Jag erkänner att jag själv ofta blir fängslad av den överväldigande känslan. Jag har ändå insett att då jag prioriterar det viktiga i just den stunden befrias jag. Dag för dag. Steg för steg. Sång för sång, bok för bok. Hitta balans i obalansens svepande värld.
Isa von Bonsdorff
Isa skrev den här essän i en moddakurs innan coronaläget förändrade allas vardag, men tanken att prioritera för att hantera vardagen är minst lika aktuell nu.
