Allt ljus på humanekologin!

Schemat för årets presentationer

På torsdag är det dags igen för vår årliga tradition med slutarbetspresentationer i humanekologi. Frånsett musikernas slutarbetskonserter brukar slutarbeten något försvinna in i skymundan trots att de är en stor del av speciallinjernas abiår. Konstens tavlor och skulpturer förblir visserligen framme men själva vernissagen är ofta mindre besökt är konserterna. Humanekologins slutarbetspresentationer är ändå de som får minst uppmärksamhet, inte ens alla humanekologer dyker upp! Orsaken till detta ser jag som en kombination av att många inte vet vad ett hummaslutarbete egentligen är och att ordet “presentation” får det att låta tråkigt och överdrivet akademiskt.


Hummaslutarbetet är ungefär den bredaste uppgiften som finns under hela gymnasietiden. Under alla de övriga hummakurserna, och för den delen alla gymnasiekurser, finns klara instruktioner och ramar upplagda för de arbeten som utförs. Slutarbetet är en övning i självständigt arbete och förmågan att själv planera och slutföra ett projekt. Ett slutarbete kan vara allt från att designa en miljövänlig motorbåt till att undersöka flora och fauna i Finland eller lära sig baka utan allergener. Det enda kravet är att hitta en vinkling som anknyter till något delområde inom humanekologin. Det kan handla om ekologiska funderingar, samhällelig orättvisa eller stigma, intressanta kulturfenomen eller något annat lämpligt “humma”.


Att uppgiften är så bred är en mycket bra sak ur ett perspektiv – ingen kommer ha sämre förutsättningar för att klara den p.g.a. bristfälliga kunskaper eller för att den inte intresserar. Ett annat problem uppstår dock tyvärr: man måste hitta ett bra ämne helt själv. För en del är det kanske självklart vad de vill arbeta med, ett långtidsintresse eller något speciellt aktuellt kan göra det lätt att komma på en god idé. För andra är det som att åka roddbåt i en cyklon.


Då man tänker på potentiella slutarbeten är det tre faktorer som jag anser vara de viktigaste. Nummer ett: är ämnet intressant? Tror du att du kommer klara av att hålla uppe motivationen för att slutföra arbetet? Nummer två: hur skulle du göra arbetet? Har du möjligheten att göra det? Är det en realistisk uppgift? Nummer tre: när skulle du arbeta? Är det något du kan börja på under sommaren? Kommer du behöva mycket stöd? Finns det några tidskänsliga delar?


Förutom detta är det också viktigt att komma ihåg att slutarbetet trots allt bara är ett arbete. Det borde inte vara det enda man kan tänka på hela året. I meddelandet vi fick om slutarbetet stod det svart på vitt i brödtext “Ett slutarbete ska INTE vara höjdpunkten på hela ditt liv”. Trots detta motsvarar arbetet ändå en kurs och måste därmed innefatta en hel del arbetstimmar och en viss struktur. Trots fria ämnesval och metoder finns det riktlinjer för hur arbeten presenteras. Teoretiska arbeten har de klaraste instruktionerna: fontstorlek, indelning i kapite och källhänvisningar. Men praktiska och allmännyttiga arbeten (arbeten där man tar del i välgörenhetsarbete) måste också de följa regler om hur de dokumenteras och presenteras.


Själva presentationerna känns kanske inte så viktiga i relation till det arbete som utförts fram till det. Tio minuter för att sammanfatta en hel kurs och förklara var, när, hur, vad, och varför. Trots det anser jag att det är den viktigaste delen av hela arbetet. Det är då man får visa upp allt det man kämpat för, då man kanske kan inspirera någon etta eller tvåa, då man får ge en liten inblick i humanekologin till andra linjers studerande, föräldrar och bekanta. Slutarbetspresentationerna är den stund humanekologin får stå i rampljuset och jag hoppas verkligen att ljusstyrkan är lite högre i år.

Sara Moring, chefredaktör och humma-abi