Tryggt för vem?

Förra veckan firade republiken Finland sin självständighetsdag. Flaggor hissades, sånger sjöngs och diverse alkoholhaltiga drycker slank ner för strupar landet runt. Höstens studenter dimitterades också på denna dag och i samband med detta evenemang hölls i Tölö Gymnasium ett självständighetstal.

Ett ord som nämndes gång på gång i talet var “trygg”. Finland är tryggt påstods det. Jag undrar bara, tryggt för vem? Tryggt för majoriteten av dem i publiken den dagen? Säkert. Många var vita, många var cispersoner och alla tillhörde en klass som har råd att gå gymnasiet. Om vi bara räknar med dessa personer går det säkert att påstå att Finland är tryggt.

Men det känns inte alltid särskilt tryggt. Enligt Helsingin Sanomats opinionsmätningar från 27.11.2019 är Sannfinländarna nu det största partiet i vårt land. Med sina 22,4% har detta parti, med sina grunder i våld och rasism, nästan en fjärdedel av röstarna som stöd. Samtidigt tillåter staten organiserade nazister att marschera och lägga beslag på självständighetsdagen. Nationalism, fascism och extremhögern tar form genom 612:s och Soldiers of Odins parader. När jag den fredagen tvingades gå igenom ett fackeltåg för att komma över gatan blev jag så ifrån mig att jag först inte lade märke till havet av studentmössor som syftade på att det här bara var studenternas facklor och inte extremhögerns 612-parad.

Jag anser att vi inte borde ge utrymme åt en rörelse som orsakat någonting så grovt som folkmord. Bilderna på Soldiers of Odin från fredagen 6.12.2019 består föga förvånande av bl.a. hakkors och nazisthälsningar. Genom att tillåta dessa nazister att stoltsera mitt i staden visar vi inte bara att nazism är lagligt utan vi ger dem dessutom en plattform; huvudstadens gator. 

Många vill likna dessa marscher vid demonstrationer för mänskliga rättigheter. De undrar varför Pride får ta över hela landet men SoO inte får göra det, står inte båda bara upp för sina åsikter? Skillnaden är att den ena baserar sig på en kamp för individens grundläggande rättigheter medan den andra har rötter i koncentrationsläger och gaskamrar. Ett argument från den nationalistiska sidan är tanken om allas rätt till yttrandefrihet. Bland Finlands Journalistförbunds journalistregler står följande; “Yttrandefriheten är grundvalen för ett demokratiskt samhälle”. Varför skulle då yttrandefriheten gälla personer som genom sin ideologi blir demokratimotståndare? Då vi tillåter nazister sprida sin hatretorik i demokratins namn gör vi det genom att poängtera ett styrelseskick som de aktivt motarbetar.

Så klart är Finland tryggare än många andra platser på jorden. Min avsikt är inte att ignorera alla steg vi tagit mot det bättre, utan att belysa att det fortfarande finns arbete som bör utföras. Att konstatera att Finland är tryggt, punkt och slut, känns lite som att stänga ögonen för utsattas situationer och sopa det växande problemet med populism och nationalism under mattan. Som tur var det inte bara nazister på gatorna på självständighetsdagen utan också motdemonstrationen Helsingfors utan nazister. Det var fint att se hundratals människor samlas i rättvisans och jämställdhetens namn. Ei natseja Helsinkiin, ei natseja minnekään. 

Sofia Stenstrand